Återuppliva kvinnans magi!

Att kvinnan är ett magiskt väsen är det ingen som kan förneka. Det räcker att tänka på att en kvinnokropp kan ge liv åt en annan liten skapelse, bevara den tryggt och säkert under sina första månader för att sen i smärta utöver vad som ska gå att uthärda hjälpa det lilla livet ut till den här världen. Hur många biologilektioner och djupdyk man än väljer att göra i anatomin kan ingen förneka att en kvinna måste bära på något magiskt.

Gamla texter talar om att kvinnan är jorden, den magiska helheten.
Mannen får vara i full kontakt med helhetens magi två gånger i sitt liv. Först när han bärs i kvinnans livmoder och sen när han grävs ner i jorden efter sin död.
Under sin livstid får han uppleva glimtar av helheten och dess magi dom gånger han har samlag med en kvinna.

I alla tider har kvinnans magi varit ett mysterium som förbryllat, skrämt och provocerat. Är det just den oförklarliga magin kvinnan bär på och ett försök att tämja den som ledde till förtrycket kvinnan fått utstå?
 
Kvinnor har bränts på bål för sin inre visdom och krafter för att det inte har gått att förklaras på annat sätt än häxeri och svart magi.
Kvinnor har ägts och använts som ofrivilliga lustleksaker för deras sensuella dragningskraft som då anses ge rättigheter för det fysiskt starkare könet med övertag att erövra.
Kvinnor har avskärmats från samhället och dess fördelar och rättigheter för att hon anses vara det "svaga och mindre begåvade" könet på grund av hennes vilda fantasi, nytänkande och drömmande.
 
Även om vi lever i en värld där vi på många platser har en betydligt mycket mer accepterande och inkluderande syn på det kvinnliga könet idag, är vi långt ifrån den form av balans vi önskar.
Varför står vi fortfarande kvar och stampar i vissa av dom gamla och fyrkantiga spåren?
Att lägga ansvaret på mannen och se till att han jobbar med sin snevridna kvinnosyn är bara att skrapa på ytan av orsaken. Det är även en förolämpning mot alla trygga och starka män som står bredvid och bakom oss i kampen för kvinnan.
Jag tror att vi behöver gå djupare än så.

Så, vad beror det på?

Jag tror att hela kvinnosläktet lever fastlåsta i en trauma-respons.

Jag tror att vi kvinnor bär på trauman från alla kvinnor som vandrat före oss. Deras hemska livsöden jagar oss fortfarande och sitter inpräglat i vårt system i form av en rädsla för att vara autentiska och sanna kvinnor fullt ut. Kvinnan är inte menad att leva i en bur, hon ska flyga fritt!
Tiden som gått har skapat en osäkerhet och känsla av svaghet inför våra specifika egenskaper som vi egentligen borde hylla och hyllas för.
Vi har valt att fortsätta kuva oss och istället lever med en ständig känsla av att något saknas. Vi tar en plats som passagerare i livets resa och låter kvinnans magi och vad den kan bidra med fortsätta suddas ut. Den viskande rösten inom oss som talar om för oss att vi har mer att tillföra här och nu tystas ner genom vår egen osäkerhet och tvivel men även okunskap och yttre påverkan.

Att förneka och försöka sudda ut våra olika egenskaper mellan könen är att förminska och tappa greppet om den otroliga kraften som det faktiskt bär med sig.
Att kämpa för kvinnan genom att vässa armbågarna, ta på en krigsrustning och att högljutt låta ilska och pajkastning försöka nå förändring visar att inte vi heller tror fullt ut på kvinnans fulla kraft att hjälpa till att leda med omsorg och kärlek. På det viset återtar vi inte vår plats som likvärdiga, utan vi skapar oss istället samma tyrannlika klyfta, byggd av rädsla, brist på tillit och respekt för det motsatta könet, precis det vi kämpar emot.

Så jag tror att istället, på precis samma vis som en del av oss kvinnor har genomgått en uppbyggnad av sitt eget väsen igen efter trauman vi personligen utsatts för, behöver vi göra en kollektiv läkning av kvinnan.
Vi behöver få sänka garden, släppa den uppmålade och förprogrammerade bilden av hur vi förväntas vara och återta vår fria, sårbara och vackra natur och därigenom återfå kontakten med vår fulla kraft. Vi behöver förstå att vi varken behöver dra en osynlighetsmantel över oss och förneka vårt sanna jag för att passa in i en form av hur en kvinna ska vara, eller försöka efterlikna den maskulina skapelsen och hans starka, sakliga och dominanta egenskaper för att vara en likvärdig ledare.
Vi har en otrolig styrka att bidra med, men i en annan form och med en annan vinkel.
Vi behöver även erkänna och skapa en distans till vårt jämförande och dömande av varandra, kvinnor emellan, och istället för att se varandra som konkurrenter börja samarbeta i gemensam kraft och lyfta varandra till ett uppvaknande.

Vi behöver alltså väcka upp vår inre magi igen och ta tillbaka kraften i att vara just precis som vi är utan att hållas tillbaka av gamla synsätt på hur en kvinna ska vara för att passa in, och låsa upp bojorna kring våra fotleder som fått oss att handla utifrån tanken att vi skulle vara ägda utav någon annan. Vi kommer successivt kunna släppa på trauman från tidigare kvinnors liv, skapa en ny tid med nytt tänk och leva lyckliga som dom vilda, fria och kärleksfulla väsen vi är menade att vara!
Vi kommer trampa upp en ny stig för alla dom kvinnor som fortfarande lever under förtryck, men även för dom kommande kvinnorna att vandra vidare på.
Låter vi dessutom dom kloka, balanserade och trygga männen hjälpa oss i vår uppresning istället för att hålla dom utanför vår kamp för total frihet visar vi exakt hur våra olikheter och egenskaper kan komplettera varandra på ett magiskt vis.
Det är tillsammans vi når förändring och det bästa ledarskapet av vår gemensamma värld!

En spännande parentes som får avsluta det hela är att om man djupdyker i mytologin kring olika Gudar och Gudinnor, så avbildas Gudar som antingen onda eller goda. Medans Gudinnorna ofta besitter båda egenskaperna och kan handla utifrån båda sidorna.
Det sägs att det grundas i kvinnans vilda och sanna natur. Den cykliska formen kvinnan lever i när hon är i sin fulla kraft gör det möjligt för henne att beroende på omständigheterna agera utifrån sina känslor. Medans en man med sin linjära form har tilldelats sin roll från början och är antingen god eller ond rakt igenom oavsett omständigheter eller egna känslor. Han fullföljer sin uppgift han är tilldelad.
Jag finner det här väldigt talande för hur båda könens krafter och egenskaper kan leda till både gott och ont beroende på vinkel. 

Kan dessutom relatera till Gudinnan, för tro mig, en gång i månaden kan jag inta rollen som en ondsint krigsgudinna och flyga iväg på min blodsprutande drake och erövra vilken bebyggelse som helst i min fulla kraft, men den sidan kommer en gång i månaden. Resterande tid springer jag runt likt godheten själv som en Disney-prinsessa som sjunger med ekorrar och fåglar i skogen.. även då i min fulla kraft!

Ljus och kärlek!