En nyckeln till frihet.

20.03.2024

FÖRLÅTELSE.
Att våga välja ljus och kärlek efter allt mörker har inte alltid varit det lättaste.
Många gånger fastnar man lätt i en känsla av att man för evigt kommer bära en skugga av skam och sorg över sitt förflutna. För alltid vara dömd att bära rädslor och tankar som dykt upp i situationer som triggar gamla minnen. Eller ännu värre, leva ett liv fyllt av ilska.
Hur kommer man ur det? Kan man någonsin bli helt fri?

Som jag skrivit tidigare så finns fortfarande ärr i mitt väsen. Fri blir man först när man kan se och känna på sina ärr med en djup kärlek till, och respekt för sig själv.
Att förlåta är den största nyckeln till frihet.
Det finns inga som helst krav på att förlåta dom som utsatt en för smärta. Att förlåta kan vara omöjligt ibland. Däremot måste man finna en acceptans i att saker har hänt. Acceptansen hjälper till att släppa på energitrådar som annars knyter en samman med trauman man upplevt. Att älta i sorg och skam eller i ilska och hat äter upp en inifrån.
När man inser att man genom det fortfarande tillåter en eller fler personer i sitt förflutna ha kontroll över ens liv blir försöket att ta steget till acceptans allt viktigare att försöka sig på.

Men att förlåta sig själv däremot! Det är en nyckeln till frihet. Att omfamna sig själv och tillåta alla känslor få existera inom en.
Att starta om från ruta ett i att bygga upp sitt eget värde igen.

Alla kvinnor som någonsin upplevt att leva förtryckta på något vis vet nog exakt vad jag menar med att starta om från ruta ett. Vem är jag egentligen? Vad har jag för värderingar och vad är mina önskningar här i livet?
Dessutom behöva hantera dom där självklara sakerna i andras värld som känns helt främmande.
Att be om ursäkt för att man spillde ut vatten på golvet medans man diskar i ren rädsla för tänkbar reaktion gör väl alla? Att ligga flera steg före i tanken för hur saker kan bemötas och alltid vara redo på en attack. Välja vilket rum man tar upp vissa "känsliga" saker i beroende på vad det finns för inredning eller tillhyggen att ta till... Eller att vara nervös över att berätta att skola/jobb har begärt att man stannar lite längre en dag...
Just den sistnämnda känslan fick jag jobba stenhårt med och det är nog först idag jag kan säga att jag kommit över den känslan. Mycket pga att jag bor själv förmodligen.
För inte ens under alla år jag levde med den fina människan jag var gift med kunde jag skaka av mig "skuldkänslan" över att jag inte kom hem i tid. Även om jag innerst inne visste att han aldrig någonsin hade trott något illa om mig eller anklagat mig för konstiga saker jag kunde ha gjort istället, så jagades jag ständigt av en inre stress över att inte bli trodd i min förklaring av vart eller med vilka jag varit med.

Idag kan jag se på det med en distans. Jag har dragit fram mörkret kring just att inte komma hem i tid. Jag har gått till botten med händelser som skapat den här oron och rädslan inom mig. Jag har förstått, accepterat och släppt taget om dom, men viktigast av allt! Jag har förlåtit mig själv för att jag tillät mig att kuva mig och mina intressen.

Under hela mitt arbete med mig själv och uppbyggnaden av mitt egenvärde har ilskan många gånger sköljt över mig. En tid var jag livrädd att jag var dömd att vara arg för resten av mitt liv.
Ilskan över att en människa kan sätta så djupa spår och skapa så stor förödelse i en annan människa att man måste tillbringa år av återskapande för att känna sig hel igen.
Och till vanligheten hör dessutom att personerna som skapar dessa skador hos andra har en helt annan uppfattning om situationerna eller relationerna vilket kan föda ännu större ilska hos den drabbade.
Ilskan över att i efterhand inte bara fått hantera sina egna skador, utan även yttre skador som varit ekonomiska, relationsmässigt, rykten eller annat som försvårar hela processen att ta tag i sitt eget läkande.
Tids nog inser man att ilskan är en del av läkningsprocessen och har sin viktiga del att bidra med. Ilska är ett snäpp närmre självkärleken än rädsla och oro.
Ilskan är ett bevis på att du börjar förstå att du förtjänar bättre än så!
När jag insåg det lät jag ilskan leva fritt ett tag, jag bubblade över gång på gång och grätskrek ur mig allt jag hade velat ha sagt och lite till i mitt eget försvar. En förlösande upplevelse som jag tillät mig själv att uppleva var gång jag kände ett behov av det.
Idag kan jag tacka min ilska.

Den här förlåtelse-processen inklusive många andra delar av läkningsarbete är vad jag har gått igenom med specifika händelser som skett. Var och en har fått bearbetats från grunden och har tagit olika lång tid beroende på hur djupt ärr det har lämnat.

Till alla kvinnor där ute som genomgår eller har genomgått samma sak, ni är magiska!
Vi är ljus och kärlek, ingen människa ska få oss att tro annat genom att försöka släcka vår livslust och vårt kärleksfulla ljus!
Vi reser oss, och vi gör det starkare än någonsin.

Tillsammans!

Mantra: Aieem namah - Min sanna natur är kärlek och glädje.

Detta mantra öppnar upp ditt sanna jag.
Du är källan till all styrka, glädje och kärlek.
Sätt dig bekvämt och slut ögonen.
Samla din andning och andas djupa och lugna andetag in och ut genom näsan.
Upprepa orden gång på gång i ditt inre eller högt. Så många gånger du önskar.
Det spelar ingen roll om du gör det på sanskrit eller svenska.

Ljus och kärlek!